Jag önskar att jag kan äta normalt utan ångest kunna ta lite sås till maten kunna lägga upp mat åt mig själv utan ångest. Jag vill kunna unna mig god mat. Jag hatar mat jag hatar all ångest runt maten. Jag vill inte känna mig så otroligt tjock hela tiden. Fan kan inte jag få njuta och bli frisk från denna jävla störning. Jag vill kunna äta lite godis i bland och lite skräpmat i bland. Kunna äta mat ute och inte behöva väga och ta med en matlåda. Idag får jag ett plus jag har ätit alla mina mål i dag som jag ska äta. Men mycket ångest. Fredagen närmar sig vilket innebär vägning jag är så otroligt nervös. Jag vill kunna koppla av på resan. Fan jag vågar inte ta mat och äta själv jag är säker på att jag går upp massor i vikt direkt

Bye

Ja den här dagen har varit ett helvete. Jag har följt matschema som personalen har styrt med och jag har följt dom bra och jag har ändå varken gått upp eller ner i vikt vilket är viktigt för mig. Visst jag skulle nog hellre gå ner mer då jag känner mig så tjock. Men för ca tre veckor sen så tog jag steget att lägga upp mat själv på tallriken och inte väga och mata och de gick bra i början men sen blev det att jag tog mindre och mindre mat. Mina röster i huvudet tillät mig aldrig att äta upp och ta mer. Och nu senaste två veckorna har det varit blandat några dagar åt jag inte alls och då blev jag inlagd. Så jag började äta lite mat igen och sen nu har det gått ner igen och jag äter inte så mycket. Men i dag hotade personalen att det blir sjukhuset igen om jag inte äter. Så jag tvingade i mig den äckliga jävla maten som skrek: ät mig inte!!! ät mig inte!! Det gick lite bättre än väntat. Men sen kom det till att äta kvällsmaten. Det gick sådär att äta men efter ca en kvart: PANG. ångesten från helvetet kom och jag grät och var helt förtvivlad jag ville bara försvinna från allt. Jag kände att kvällsmaten satte sig som en fettklump på magen. Jag får bara väga mig varannan vecka här och har inte vägt mig på typ åtta dagar så är väldigt nervös hur det har gått känns som en viktuppgång på 10 kilo men det borde väl vara omöjligt jag har ju inte ätit så mycket. Jag är så rädd att jag nu ska rusa upp i vikt för att jag ska börja efter mina matlistor igen som är 1600 kcal/dag. Det åt jag förut och då höll jag vikten hela tiden varken upp eller ner men nu när jag inte har ätiti mycket är jag rädd att jag ska gå upp mycket. Fan har haft världens ångest nu. Jag vill inte äta jag vill bara smal!!! Jag hade inte klarat av den här dagen om min underbara kille inte hade funnits och få mig att kämpa love you. Nu blir det att sova så får vi se hur det går med maten i morgon

Bye

Tänk vad bra livet skulle vara utan speglar då kan man inte se sina brister och allt fett. Vi skulle inte veta hur vi ser ut. Vad är speglar bra för. Ja visst i bilen är den viktig men annars. Varför ska det finnas helkroppsspeglar vart man än är så man ser sin feta kropp överallt och då påminns man om att justja jag åt mat förut då blir det ännu värre. Jag hatar att se min spegelbild men ändå kan jag inte låta bli att alltid ställa mig framför den och stirra på min feta kropp och mitt fula ansikte. Jag funderar ofta på att ta sönder den, men då får man ju 7 års otur, men oyur har jag väl ändå allt som drabbas mig.

Men det är lite konstigt jag har otur i allt hela tiden men inte med kärleken jag har hittat mitt livs kärlek som jag älskar och stöttar mig i allt. Utan honom skulle jag inte klara av ett andetag en matbit till. Hade han inte funnits hade jag legat på sjukhuset och bli sondmatad förmodligen. Det var ju nära för några veckor sen men han min egna prins han räddade mig. Jag ska kämpa för honom. Men ibland när det är som tuffast ser jag ändå inget ljus eller någon framtid. Men jag älskar honom sjukt mycket. Därför är det jobbigt att vara i från honom. Men jag måste gå igenom det här för att jag ska må bättre så att vi kan få en underbar framtid

Bye!